Ibland tycker jag synd om folket som ska vara med på UNHCR. Varför...? Jaa, för jag själv skulle inte vilja utsätta mig i sånna otroliga svåra situationer som dom gör. Känna denna rädslan som kommer vid varje gräns. Man vet ju aldrig om man är hel eller kanske tom död. Men samtidigt...vad ska vi göra utan dessa tappra människorna som är så modiga och utsätter sitt liv i fara för att hjälpa andra.
Har åter igen varit på dessa övningar var dom får hantera olika problem som kan komma på deras vägar. Där var många kända ansikten från gamla övningarna och det känns roligt att får träffa dessa människor. Det tycker även Nira som har fått både leka och äta massvis med GRÖNA OLIVER och mängder av sallad. Hon såg ut som en julgris.
Idag var där även näst högste chef för UNHCR oc han tyckte mycket om Nira och om hennes sätt att arbeta. Skoj med lite beröm för henne!
Killarna hade också roligt där med så kallade "figuranter" som dom badade i leran men det skulle dom inte har gjort för det fick dom sota för sist...! Det blev en riktig god LERBAD för dom...som grädde på tårtan...! Och vad dom såg ut sen. Undra vad andra halvan tänkte hemma när lergubbarna kom hem...kraaaaaaaaam eller...!?
Men imorgon ska vi ut igen och då lär det blir en riktig rolig cirkus!
Ha nu det så bra alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar