Vi mödrar är ju jätte stolta över våra barn när dom säger "Mama" första gången eller ta första steget osv. ...och jag kan lova Er att denna känslan fick jag idag på spåret med Carras. Utan någon kommando SÅ LA HAN SIG NER VID APORTEN.... jag blev överraskad och samtidit SKITGLAD...jag har lyckats. Hade jag vågat dansa där och ropa högt så hade jag gjort det. Jag kände mig som en tupp!!!!!!!!!!
För övrigt så väntar nu vet.besök på oss och nedräkningen har börjat. Carras är en helt underbar hund som tycker mycket om att kramas och leka, försöker att tuffa upp sig och är fruktansvärd avundsjuk hund. Det är bara han som får kramas med mig och han kan ta upp kampen om mig med dom andra hundarna. Han tycker att min famn är hans. Hade jag sån gubbe så hade jag nog skilt mig illa kvitt...! Men vilken härlig individ.
---------------
Me äidit olemme oikein ylpeitä lapsistamme ja etenkin kun ne sanovat ekakerran "mama" tai kun ottavat eka askeleet. Just niin ylpeä kuin kukko olin minä tänään jälillä kun Carras ilman käskyä meni maahan kun tuli esineen luokse. Olisin tahtonut huutaa ilosta ja tanssia pellolla myös mutta en oikein ilennyt. Mutta olin kuin kukko kanalassa, yhtä ylpeä.
Nyt on alkanut ajan alaslasku ja eläinlääkäri tervehdys odottaa meitä torstaina. Carras on mahtavan ihana koira joka tykkää paljon halata ja leikkiä ja yrittää myös olla päättäväinen isoja koiria kohtaan ja mahtavan mustasukkainen koira joka tykkää että vain hän saa olla minun sylissä ja ei kiellenny mennä sotimaan paikastasa noiden aikuisten koirien kanssa. Hän tykkää että minun syli on hänen omistuksessa ja jos minulla olisi tollainen ukko niin ottaisin avioeron heti.
Toivotan tosiaankin Cobralle ja Carrakselle onnea elämälle
------------------
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar