UNDERBART NÄR FAMILJEN ÄR SAMLAD IGEN!

Arko har haft sin "lilla" syster Bitzi på besök. Vad lycklig han var. Dom lekte och busade så otroligt mycket fast båda är rätt så gamla, ARKO 10-år och BITZI 9-år. Men visst syntes det att dom är syskon. Dom har samma mamma! Båda två så otroligt härliga individer efter Atilas Flippa.

För övrigt så har Chrille kommit hem efter sin utbildning och Bubblis samt Michael har haft fullt upp hela veckan. Att se hur Michael kämpar med alla sina uppgifter från skolan känns så overkligt...vilken tid han lägger ner och pressar sig själv för att kunna lämna in alla uppdrag som faller på sista skolåret. Ett stort eloge vill jag ge till han för sitt kämpande men samtidigt är jag också orolig för hans hälsa så att han inte ska hamna i samma sitts som Bubblis, vara så trogen och inte tänka på sig själv. Det är ju trots allt inte mening att man ska köra sig slut i skolan i sista året. Viljan att lyckas är ju enorm! Men jag hoppas att han ska kunna njuta av sommarledigheten ens lite grann innan arbetslivet sätter igång riktigt! För hans insatserna i skolan så har han fått stipendium varje år precis som Christian och Bubblis, det lönar sig att visa sitt intresse för skolarbete! Är man duktig så få man belöning!

Chrille och Bubblis planerar mycket för framtiden och snart kommer Kennelkläderna också. Rätt så skönt. Pappa mår bättre efter operationen fast läkningstiden efter axeloperationen är sex månader, men vi ska ju ändå ses på sommaren.

Hundlivet här hemma är fullt igång. Qwerros tikarna FATIMAA AV QUANTOS och STRÖMMA´S EXTRA ÄR DRÄKTIGA. Så det kommer att bli valpar igen både V-18 och V-19! Riktigt roligt.

Hundträningarna går ju framåt med alla hundarna och det känns bra. Sakta men säkert körs det in moment för moment. Nu väntar det hårda spår och fortsättning med IPO-spårerna. Skogsspårerna har vi redan bevisat att dom funkar. Kul!

Ibland brukar jag säga "MAN FÅ LIGGA SOM MAN BÄDDAR", det är sant...lika mycket som att "BLODET ÄR TJOCKADE ÄN VATTEN", så är det ju! Sammanhållningen är ju jätte viktigt för lyckandet i värden. Jag är jätte stolt över min släkt i Finland och saknar dom jämnt. Det stödet som man har haft och denna enorma respekten för mina föräldrar än idag, är inget jag skäms över, tvärtom! Det känns så skönt att kunna ringa till mor och far och bara prata med dom om allt och få veta om man gör rätt eller fel. GUD VAD MAN SAKNAR DOM JÄMNT OCH DERAS RÖST! Men som sagt, jag har mina underbara barn runt om mig och det är ju dom och mina vänner här i Sverige som ge så mycket positiv energi till mig så jag orkar kämpa vidare fast min kropp inte alltid orkar med. Jag blir ju andfådd så fort, så det är väl dags för nya undersökningar igen. Men, men, jag lever och smärtan i nacken håller mig levandes och påminner mig om mina sömnlösa nätterna med smärtorna som sällskap. Underbart liv, men jag vet ju nu varför jag har så ont och det gör ju livet lite lättare! Medicinerna hjälper inte till dom smärtorna så det är bara att acceptera och lära sig att leva med det.

Nu ska jag börja inleda in helgen och bara njuta av livet i solen (hoppas det inte blåser till storm). Påsken närmar sig och samtidigt ett härligt umgänge med både kompisarna och familjen!

Ha en härlig helg alla
..bilderna på Arko och Bitzi kommer!